It's not a homeless life for me, it's just I'm home less than I'd like to be.

Satt med hjärtat i halsgropen hela morgonen idag.
Redan innan klockan 10 hade två temporary staff members på min våning fått sparken helt utan notice. Och eftersom jag också fortfarande är en temp hoppade mitt hjärta över ett slag när min chef bad mig följa med honom in till ett annat rum, precis som de andra två innan mig.

Han bad mig sätta mig ner och sa sen "jag förstår att du måste vara jättenervös just nu eftersom de andra två fått sparken". Good guess!
Men han följde upp det med att säga att jag har nothing to worry about because all the clients love me, speciellt de i den nya kampanjen jag håller på med nu och så sa han att Amex Nordic kampanjen börjar ju snart och att dom frågat specifikt efter mig. Han sa även att det är större risk att han får sparken än att jag får det, så det måste väl vara bra?
Så gick med lättade steg tillbaka till lilla desk och drog på mig mitt headset igen.

Men nu blir pressen bara ännu högre dock, which is kinda freaking me out. Om jag gör dåligt ifrån mig får min chef säkert scheiß för det. Fick faktiskt höra utav min chef att the managing director för företaget där jag jobbar hade varit väldigt skeptisk mot att han valt mig att test ringa för denna nya kampanjen jag håller på med. Men att han hade varit sjuk förvånad över hur duktig jag var och att han bara hade sagt jättemycket bra saker om mig. Vilket tydligen var jätteovanligt för min chef sa att han brukar aldrig ta sig tid att säga något om någon om det inte är dåligt.
Men vad kan jag säga, jag är bra på att prata. Visste att 20 år utav konstant pratande skulle löna sig någongång.
Haha

Anyway, har haft en en och en halv timmes lång Skype date med världens bästa Sara nu ikväll. Tiden flyger förbi då vi har så mycket att prata om. Nu måste jag dock ut i köket och laga middag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0