It seems like we're better off with different lifes. It seems like we're better off alone.

It's time to move on.
 
Sen jag slutade Hove College, i Brigthon, i våras har jag inte haft några som helst planer för framtiden, jag har glidit runt och tagit varje dag som den kommit och things have just seemed to work out. Har aldrig varit speciellt orolig eller kännt mig lost, mitt motto har varit att "I'm not lost, I'm just on a diversion" vilket i kombination med fantastiska vänner, har hållit mitt humör ganska mycket på topp.
 
Men nu ser det faktiskt ut som att jag har både jobb, boende och fantastiska planer för hela hösten, men istället för att känna lättnad känner jag mig mer lost än någonsin förut.
Att veta vart jag ska bo och hur jag ska få in pengar är såklart jätteskönt efter min tid som couch surfer här i London, men har insett att all säkerhet i världen inte kan ge mig peace of mind när mitt liv som jag är van vid försvinner som in i ett svart hål.
 
Just nu känns det som att halva mig saknas och varje gång jag är själv och utan någon att distrahera mina tankar försvinner jag tillbaka till alla de stunder jag saknar så det gör ont. Alla de stunder då jag suttit i en skabbig liten soffa på 12 Jersey st, med ett leende på läpparna för just i den stunden känner jag inget annat än lycka.
Det var mitt safehouse, dit jag kunde gå när saker och ting i mitt egna hus blev för intensiva, jobbiga eller tillochmed läskiga. Jag hade alltid en plats i den soffan och på någons axel om det behövdes. Jag skrattade och jag grät och jag ville aldrig gå därifrån.
Minnena gör mig glad, såklart, men vad som sen slår mig och vad som får mig i sån otrolig obalans är att veta att det kommer aldrig bli så igen. Inte för att jag flyttat, jag önskar att det var det enda problemet, men det är tyvärr bara en fraktion av det hela.
 
Jag tänker inte gå in på vad som faktiskt hänt då jag redan tycker jag har skrivit för mycket men kände att på något sätt måste jag få detta ur mig och alla som känner mig vet att jag är way too proud för att säga det rätt ut.
Nu måste jag bara på något sätt försöka få tillbaka delen av mig jag allt för lätt gav bort och get on with my life.
I just don't want us to be strangers again
 

 

RSS 2.0